Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
En av karlarna leder det tämda djuret tillbaka
till trädet och binder åter fast repet kring
stammen. Gossen lossar försiktigt sin tröja och binder
i stället kring djurets ögon ett skynke han fått. Han
glider åter ner från hästryggen, sparkar fram färskt
foder och sticker en handfull i munnen på hingsten,
som fnyser först åt den goda lukten, men sedan
nafsar det åt sig och börjar undrande tugga, ännu
genomilad gång på gång av långa skälvningar efter
skrämseln, han genomgått.
Ynglingen krängde’ tröjan på sig igen, medan
han skrattande kom fram till Magne vid elden.
Den gamle vaganten var inte längre ensam. Han
hade av bondeupprorets ledare fått befäl över
ett par hundra man till häst, eftersom han var
gammal knekt. Med dem gjorde han några lyckade
escapader. Det berättades om rika byten han tagit,
och hans skara ökades hastigt. Utvalt folk, lymlar
och skurkar med kalla hjärtan, vilda ögon och
härjade ansikten. Ett par av dem måste han själv
hugga ner, sedan blev det ordning bland karlarna.
Jungfruberga stad och hamn måste besättas.
Furstens trupper måste hållas spridda, föras på
villovägar, luras in i bakhåll och huggas ner var
helst man kunde komma åt. Därför strövade
skarorna omkring, till synes utan mål, spredo sin oro
över landet och lockade motståndaren till strövtåg,
som voro än mer planlösa. Sådana uppgifter hade
Magnes ryttare skött glänsande. Fursten visste
ännu ingenting om upprorsmännens avsikter, när
en stark bondehär redan samlades vid Jungfruberga
18. — Koch, Legend.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
