Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
skrän — land och rike ska guppas över ända, flaskor
och fläsk och flickor finns det tillräckligt för dem,
som orka vara med, där knivarna gå vassa —
slängande armar, virvlande nävar, dånande slag och
vinande skrik, när någon kastades överända eller
sparkades bort i handgemänget om matbitarna. Och
bakom alltsammans stampade hästarna i hårda
stenar och mjuk jord, i utströdd halm och
frarn-sparkat hö — de malde med tuggande käftar sitt
foder och spredo vida omkring i mörkret en
hetsande lukt av stall.
Några ryttare kommo ridande genom skogen
fram till lägret. De släpade med sig en man, bunden
så hårt med grova rep, att han knappast kunde röra
sig. Han stirrade omkring sig, likblek av
förskräckelse — för honom var namnet Magnes ryttare
en enda svart fasa.
Magne halvlåg vid elden och småpratade med
den unge ryttaren, som hade lugnat hans häst.
Fången fördes fram till honom tillsammans med ett
brev, ställt till hans eminens furstbiskopen, man
funnit i karlens kläder. Magne läste brevet och drog
på mun, kastade det sedan i elden.
— Duger han någonting till, den där karlen? frå-
-gade han dem, som fört fram fången.
En av ryttarna grinade:
— Han är inte så tokig.
Magne såg på fången.
— Vill du stanna hos oss, sade han, så får du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
