Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
Nu är det alltså ohjälpligt slut, tänkte han. Nu
finns det ingen mer, som kan eller gitter plocka
ihop bitarna och göra mitt arbete helt igen.
Spårlöst borta är hela mitt liv. Mycket var det ju inte
att bevara. Dugde väl ingenting till.
Han kastade en skygg blick bortåt marken, där
bilden låg sönderhuggen i bitar. Nej, guld och silver
hade hon aldrig haft, den lilla kvinnan. Andra
värden, skönhet, kärlek, underverkets krafter —
det var ju bara sådant, som enfaldiga människor
inbillade sig själva. Och gärna det! Den leken
slutar aldrig. Nya bilder skapa nya inbillningar,
ooh det förgångna är glömt.
Runt omkring på marken lågo blomsterkvastar
kringströdda, stora och små, ängsblommor bara,
somliga för länge sedan vissnade och förtorkade,
andra ännu friska, nyss offrade i kärlek och
tacksamhet åt den heliga. Kostar veta, om det är så
här du har levat, lilla Gerdi, medan jag har vandrat
omkring på alla lands vägar? tänkte Magne.
Han satt tyst och såg på blomsterkvastarna.
Slutligen frågade han:
— Nåå? Fann ni något?
— Äh! svarade karlen och grävde alltjämt.
— Sluta nu! sade Magne. Vi ha inte tid med det
där. Tag vad ni funnit och gå!
Karlarna rätade upp sig och stodo tveksamma.
Slutligen sade en annan av dem:
— Ja, här var just inte mycket att hämta, ska
jag säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
