Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
bara tydligare, där de stilla trädde fram i det mörka
tomrummet inom honom.
— Ingenting har jag kvar, ingenting lever efter
mig — ingenting! kved han. Jag lever inte längre,
jag är död — jag ligger i jorden och ätes av maskar
— jag flyter bort i vattnet och löses upp — jag
hänger i galgen och löses upp bit för bit av sol
och regn. Jag är slut — innan jag någonsin levat.
Han stod där stilla som förlamad, orkade inte
jämra längre, orkade inte tänka. Till slut lossade
han sina armar och lät dem åter tungt sjunka ner.
Jag vet inte ens, om jag någonsin har levat, nej.
Jag minns ingenting av mitt liv — sedan den dagen.
Jag ville inte detta, det vet jag. Jag har gått så
mycket, att, var jag än är, kan jag känna en väg
rinna undan under mina fötter. Jag har ätit och
druckit och sovit, det är allt. Legat hos kvinnor
ibland, förstås, det ska ju vara så bra. Och för
resten ingenting.
Elden på marken hade brunnit ner. Glöden sjönk
ihop — det blev lika mörkt där inne mellan
kyrko-murarna som där ute i den stora natten. Magne
såg mörkret och isades åter av en vettlös fasa, han
kände sig nära att kvävas. Han fick upp sin hand
och slet tröjan bort från halsen —. Då tvärstannade
han, stel av en ny och underlig kyla — en sval
känsla av glädje — ja, det liknade lycka! Han
kände mellan fingrarna något hårt, som hängde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
