Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20)2
Mitt på den omringade planen sutto på klumpigt
tillyxade stolar folkets nya maktägare. Den ene
var en grovlemmad bondeman med grått och
stri-pigt skägg och smala, stickande grisögon. Den
andre var en långhårig och långskäggig gammal
skojare med fladdrande osäker blick och en
underläpp, som han sköt fram så långt som möjligt för
att se mäktig ut.
Vänd emot dessa båda härskare och med ryggen
mot Magnes ryttare stod grannas Krister i en
enkelt hopsnickrad låda till predikstol.
Dominus Kristoforos var en mycket stor och
mycket fet gammal herre. Han hade varit professor i
filosofi, men med sin fåfänga och sin liderlighet
förblivit en narr för hela världen. Så att när
fakulteten ett år skulle välja dekanus, gick den honom
med äran förbi, fast han stod i tur. Då gick han
in i sitt tält som Akilles och vägrade att kämpa
vidare för den heliga kyrkan. Han fann i stället,
att den heliga kyrkans lära hade många
felaktigheter. Han blev allt mer kättersk, försvarade öppet
alla slags villoläror och fann alltid stöd för dem i
skriften. Han gjorde sig gemen bland de gemena
för att vinna pöbelgunst, blev slutligen bortkörd
från universitetet och lekte nu bonde bland
bönderna — var helt simpelt grannas Krister, en
orimligt lärd man, förstås, den lärdaste som fanns i hela
världen. Och därtill så omutligt rättrådig, att han
inte stillatigande kunnat åse, hur de arma bönderna
blevo bedragna och bestulna. Och därför var han
nu bortkörd från hem och lärostol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
