Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
furstliga nådes hov och hade sitt mesta folk hos
sig där.
— Jag vet det, svarade Magne. Och att ni inte
kunde försvara er visste jag också. Det stod i brevet,
ni sände till bispen. Jag råkade få läsa det
häromdagen.
Hela slottet hade åt gårdssidan blivit upplöst i
två breda, öppna loggior, den ena över den andra,
uppburna av kolonner i grekisk stil runt flyglarna
och huvudbyggnaden. Några breda trappsteg förde
upp till en enkel portal med höga, raka, sirligt
snidade dörrar i den nedre loggians bortre vägg.
Dörrarna öppnades. Magne och ynglingen gingo in,
följda av husfolket.
— Vem av er är skrivare? frågade Magne.
En gammal man, slät i synen, steg bugande fram.
— Följ med!
De gingo uppför hallens vita marmortrappa, där
antika statyer höjde sig på varje avsats. De gingo
genom salar och kamrar, smyckade med uthuggna
eller snidade orneringar och festligt praktfulla
målningar. Nakna människor, strålande sköna, levde
överallt i de gröna paradisen på väggarna. Delfiner
tumlade i lekande blåa vågor och förvirrade sig
långt ut bland bladrankomas spiraler, som lindade
sig runt väggarnas friser. Amoriner uppfyllde
luften och voro, liksom fordom änglarna,
himmelens budbärare till jorden, nu ej längre mörk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
