Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
behöva sträcka ut sina händer för att tömma det
lilla fågelboet där uppe.
Magne tog ett steg tillbaka — han hade kommit
för nära sig själv, för nära det öppna såret i sitt
eget innersta. Han såg med mörka ögon dit bort
— dit måste han. Det hjälpte inte att förhala tiden
med ständigt nya påhitt — han måste dit till slut
och få sin dom.
— Vad skriver hövdingen? frågade ynglingen.
Men Magne lyfte sin hjälm och strök helt tyst
sitt långa, gråa hår, som flöt kungligt ner över hans
nacke.
— Magne!
— ja -?
— Vill du inte säga, vad hövdingen skriver?
-Jo.
Magne gjorde sig fri i sina tankar och såg åter
på ynglingen. Det låg milars avstånd mellan dem,
och båda kände det.
— Fursten har samlat sina trupper och är på
väg hit. I morgon få vi strid.
— Äntligen!
— Ja — äntligen. Hövdingen vill förlägga oss
strax utanför staden — där nere. Han tror, att de
små lyckorna du ser där ge tillräckligt svängrum för
rytteriet i strid. Men han är rädd om stan, förstås.
Mest rädd om rådstun och mörkahuset, där han har
sina fångar — som han sitter och dömer till pina
och död var dag. Det tycker nu han är det trev-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
