Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
förut med möda blivit spända än så och än så över
tempelrummet, hade slopats, och i stället reste sig
ett enda jättestort kupolvalv över murarna, som i
sin nakna enkelhet ägde ingen annan prydnad än
de öppna pelargångarna. Hedningarna, som visste
av ingen synd, reste i sin klara skönhetsglädje och
sin visa måttfullhet sådana propyléer åt den renade
och ädla ande, som är tingens själ. Däröver byggde
nu den nya tidens människor ett himlavalv av sten
åt all oändlig aning och all dunkel längtan, som av
livet nu en gång för alla dömts till träldom under
stoftets tyngd, men inte förmenats gåvan att
försköna de bojor, med vilka de höllos bundna. Det
var resignationen.
— Ja, sade Magne än en gång, Gud har många
slags tempel, även där ska han bo.
— Äh! svarade ynglingen.
Magne log ett litet leende för sig själv.
Ynglingen talade ju med hans egen röst! Han visste,
vad ett sådant svar betydde — begränsningens,
tyngdens, mörkrets ande — dumheten, helt enkelt,
som gjorde allt så litet, så smutsigt och fult.
Men vad Magne själv i den stunden kände inom
sig, kunde inte uttryckas på människors språk. Han
såg klostret där borta, där Gerdi bodde så högt
över jorden, som människor kunna nå i sin
vanmäktiga längtan — där hade hon bott under alla
dessa år. Han mindes plötsligt så obarmhärtigt
tydligt deras avsked — den tidiga vårkväll han såg
henne sista gången där uppe i kryptans mörker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
