Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
Han såg hela tiden på Gerdi. Hon log tyst emot
honom. Han ville gå till henne och ta henne i sin
famn, men han vågade inte. Som två fåglar på
vattnet lågo de tillsammans i sina hjärtan. De voro
hos varandra och ville aldrig skiljas mer.
Men gubben lyfte sin käpp, trevade med den
framför sig och sade:
— Var är han? Jag känner honom inte.
— Här, sade Magne och tog hans hand.
— Nu känner jag dig. Du är ung och het —
het och stark. Vad ska du göra nu?
— Vad jag ska göra? Slåss. Jag slåss för min
son. Han besegrade mig och omvände mig.
— Prat! Är du med bland upprorsmännen, så
är det väl för plundringens skull. Vad har Magne
att göra med tron?
— Där har du rätt, mästare. Med deras tro och
vantro har jag ingenting att göra. Dumt och uselt
är hela livet.
— Så slutade din saga?
— Ja. Så slutar den.
— Den är inte slut ännu, sade Gerdi. Så drömde
jag om dig. Du kom sakta allt närmare. Du sköt
viddernas alla stormmoln framför dig. Murar och
torn krossade du under dina fötter. Och bakom
dig var himlens hela ljusa härlighet. Ty du var
människan, som röjde väg för Guds ande.
— Snygg vägröjare! sade gubben och stötte
käppen i marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
