Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i7
Genom springor i dörrar och fönster pressas in hela
små svarta skyar av brandrök. Av oset och hettan
vrider sig den döende ynglingen flämtande och
jämrande på sängen. När röken virvlar undan en
smula, ligger han åter stilla i kväljande febersömn.
Gerdi hör hans jämmer, men hon kan inte göra
mer för honom. Larmet av striden därutanför har
varit borta en stund. Endast på långt håll höras
skott och vilda skrik. Då rullar plötsligt ett rasande
dån mot slottet igen, det rusar fram och växer med
ohygglig fart, så förkrossande tungt, som om ett
helt berg skulle vältra sig fram, det far förbi och
sjunker bort i fjärran igen.
Ynglingen på sängen rycker till och spritter upp.
— Vad är det? säger han, vild i ögonen.
— Ingenting. Ligg stilla! svarar Gerdi.
— Magne slåss ännu, kan jag höra — han
slåss —
Han glider åter in i febern, bäres bort av
flygande hästhovar, vilkas eko dundrar genom hela
hans själ. Han skriker:
— Här kommer Hästesvans! Se opp, för hundra
djävlar! Hej, gossar, hugg in!
— Vill du ha något att dricka? frågade Gerdi.
— Vi, säger folk. Vi bönder och vi hantverkare,
säger folk! Vi adelsmän! Vi knektar! säger folk.
Vi bröder och vi systrar, heter det i klostret. Där
måste man säga vi, där får man inte kalla sig själv
jag. Ingen törs vara ensam och heta Jag. Bara Jag!
Magne törs inte heller, han ska nödvändigt ha en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
