Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Gerdi viskar så ömt:
— Bed honom, gosse! Bed honom, att han
befriar dig från stoftets smuts och gör din själ ren
igen, som den var, då du var barn.
— Han ser ut som en pilgrim, säger ynglingen
sakta. Han har vita kläder som en munk. Men
han är ingen munk. Hans hår hänger som guld
över axlarna. Jag har sett honom förut en gång.
I kyrkan. Det är han, som kallades Frälsgive. Lyft
mig högre, så att jag kan se honom, jag sjunker
ju ner —
Gerdi lyfter honom upp i sängen. Hon ser en
hastig skymt av två män, som kommit in i rummet,
men vänder sig genast bort. Ynglingens huvud har
sjunkit ner mot hennes axel. Han viskar:
— Han har inga törnen — bara rosor. Lyft
mig högre —
Han är död. Gerdi kysser darrande hans panna
och lägger hans kropp ner på sängen.
En av de främmande männen kommer fram till
henne. Han är lång och mager och vapenklädd.
Över hans lilla fågelhuvud blänker en praktfull
hjälm. Hans stora, mörka ögon spela ivrigt åt alla
håll i rummet, han rör sig så livligt, som om han
inte ett ögonblick kunde vara stilla.
— En vacker död, syster! säger han. Var han
också värdig?
Gerdi reser sig upp från sängen. Hon böjer sitt
huvud för honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
