Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
med barnet, ty kyrkan var helgad åt Vår Fru.
Framför högaltaret löpte staketet ut i en
halvcirkel-båge över korgolvet.
Närmast korsgången stod vid korsväggen
furst-biskopens cathedra, en upphöjd, snidad och
förgylld stol med tronhimmel över.
I varje nisch voro absider och väggar uppfyllda
av mosaikbilder — heliga scenerier, sammanfogade
av små, små stenar till ett skimrande nätverk i klara,
starka färger. Varken människogestalterna eller
färgerna i dessa scenerier liknade någonting på
jorden levande. Bilderna tycktes ha till enda uppgift,
att med en förtvivlad ansträngning nå ut över den
mänskliga förmågans gränser och förläna åt den
förkrossande tyngden en ande, som dock levde —
trots allt. De visade därför även något annat än
sig själva. I de förvridna, onaturliga gestalterna
med deras stela lemmar och stora, undrande ögon
låg ett bottenlöst lidande, hela mänsklighetens
ångest i dödsskuggans mörker — men även
återskenet av den salighet, som vinnes endast genom
det högsta offret, när band och bojor sprängas av
döden, och anden äntligen med ett jubelskri lämnar
sitt trånga fängelse. Därför voro dessa bilder till.
De gjorde stenen levande bortom livet, högre än
livet. De förvandlade de trånga altarnischerna till
oändliga rum, strålande med den djupa glans, som
lyser från det allra heligaste.
För övrigt voro murarna nakna och osmyckade.
Endast de fyrkantiga kapitälens hörn pryddes med
stora, enkla blad av sten, och över murbågarna löpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
