Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
var det enda, han ville tänka på nu — han log för
sig, själv, där han satt lutad mot pelaren, log vid det
ljuva minnet av henne, som han äntligen
återfunnit.
Skränet omkring honom blossade upp till
hjärtskärande vilda skrik. Han öppnade sina ögon och
såg från många mils avstånd, ner på människorna
omkring sig. Portarna hade öppnats. Knektar gingo
omkring i kyrkan och hämtade den ene efter den
andre av de dömda för att föra dem ut.
En blåblek gryningsdager lyste där ute. Magne
såg det lilla torget, som låg nedanför kyrkan, det
liknade annars mest ett kärr, men i dag skimrade
svagt den vita rimfrosten över frusen mark.
Bredvid stadens gamla brunn, mitt på torget, hade Magne
stått en gång i sin ungdom, hatat och förbannat.
Nu såg han där den röda stupstocken upprest —
runt omkring den en spetsgård av knektar — och
där bakom en oöverskådlig massa av människor.
Den första skaran av de dömda, bönder mest,
fördes ut ur kyrkan. Portarna stängdes, men tvärs
genom dem hördes sorl och jubel hälsa dem, som
gingo att dö.
En gäll mansröst hördes läsa en bön där nere —
bönen stannade plötsligt. Efter en lång stunds
tystnad började åter bönen — och stannade lika
plötsligt. Detta varade länge.
Alla, som voro kvar inne i kyrkan, försto do vad
den bönen betydde. Några räknade på fingrarna
och skrattade meningslöst varje gång den upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
