Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Hon förde honom vid handen fram till högaltaret.
Han såg på henne, alltjämt leende:
— Jag kan inga böner, vet du väl?
— Guds moder behöver inte våra ord. Vi ska
ge henne — detta.
Hon drog fram under kåpan det lilla blodiga
hjärtat, som i sitt törnegaller hängde om hennes
hals. Hon lade det på Guds moders altare.
— Det tillhör henne och barnet, viskade hon.
— Tack, heliga moder — heliga barn! svarade
han.
De böjde båda tigande knä bredvid varandra.
När de åter reste sig upp, voro deras ögon fyllda
av lyckliga tårar och deras hjärtan av salig frid.
Ingen fågel var så full av fröjd över den soliga
dagen som hon av glädje över honom och han av
glädje över henne.
— Du gav mig barnet! sade han.
— Det var så jag menade, svarade hon.
— Där fanns din renhet och din tro.
— Där fanns även din styrka och din oförvägna
ärlighet.
— Hade jag förstått det, skulle jag nog ha
förstört även det.
— Jag visste det. Jag ville bevara honom åt dem,
som komma efter oss.
— Tack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
