Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag minns vinden, som sjöng genom milar ay
skog — en gång för många, många år sen. Den
tyngdes till jorden av brandrök och sot, och hösten
blev naken, tyst och grå.
Jag minns vajande blommor vid skogsstigens
rand — de trampades ner, de vissnade bort, nu äro
de döda, och hösten är härjad och tom.
Jag minns lysande sol över skogarnas hav och
sol över röjda små värnar — men himlen är mörk
nu, och skogen är svart, och åkern är skövlad av
slagregn och frost. Och vägen är ödslig att rida,
när hösten går fram genom sommarens land långt
förr än frukten fått mogna.
Fursten rider med sitt följe av väpnade män. Han
tar av på den väg, som för till hans eget slott i
hans egen stad — om han har något eget. Hans
land var ej hans, de strider, som där gingo fram
med buller och bång, de kämpades utan honom till
slut. Ingen behövde honom; kom han med svärdet,
blev skadan alltid större än gagnet. Ingenting ägde
han kvar av allt vackert han drömt, inte ens sitt
eget liv eller sin egen vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
