Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
— Det är kanske så, att om vi finge ordna
jorde-livet till vår belåtenhet, skulle vi så fästa oss vid
mullen, att våra tankar sedan aldrig orkade höja
sig till Guds rike. Och därför är det så ställt, att
allt vad vi göra på jorden är förgäves — men allt
vad vi göra med rena hjärtan för Guds rike, det
blir beståndande.
— Jag törs endast yttra mig om statsaffärer, ers
nåde. Och det vet jag, att om tanken på Guds rike
inte värnades av den jordiska statens lagar och
vapen, så skulle vi ännu inte i våra tankar ha mäktat
höja oss över vad djuren, som kräla i stoftet, kunna
föreställa sig av oändligheten. Staten är förgänglig,
lagar och vapen äro förgängliga — och till
förgängligheten hörer, att därmed anstiftas så mycket
ont. Men det onda är också förgängligt! Endast
det goda, den lilla smula goda vi lyckats
åstadkomma, ofta till och med mot vår vilja, endast
detta är oförgängligt. Vore det inte så, skulle jag
inte orka tjäna ers nåde med mina råd i så ömkliga
ting.
— Du tror så, kansler, även fastän du ser runt
omkring dig mitt arma, fattiga land förhärjat och
ödelagt, och hela bygdens befolkning bragt till
armod, när vintern snart kommer ? Detta folk,
som jag velat vårda och värna som gyllene säd
på Guds åker!
— Jag tror så, ers nåde, även i den svåraste av
alla stunder. Och när skulle jag lita på min tro,
om inte i de tider, då jag måste söka mig fram
genom mörkret?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
