Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
och vila ut några ögonblick i renhet och
skönhet. Då bli de starka och obetvingliga, de
veta med en visshet utan tvivel vad de måste
göra, och de följa utan motstånd sin längtan
efter att leva så stort och rikt som möjligt.
Välsignad vare den, som så kan öppna dörren
till det heligaste rummet i människohjärtat!
Det kunde lilla Alma — stora, härliga, starka,
Alma Åberg! Vilket sällsamt underverk! Jag
tänker på hellenernas marmorvita gudakvinnor,
när jag minns hennes ord och ser framför mig
hennes ögons kalla eld i går kväll. Och det är
mig som om även jag hade blivit en annan —
även jag har varit inne i mitt hjärtas heliga
rum.
Nej, det är för lite sagt — större var den syn
jag såg, mäktigare var den andes välde som
grep mig. Ett nytt och okänt land öppnade
sig framför mig, så gränslöst vackert, så
dagg-friskt rent — ur leende, vida dalar hävde sig
marken i stolta höjder, och utan att brytas
gled den åter så stilla ner i nya leende dalar
ända bort mot havet, som lyste i fjärran,
badande i gyllene solljus. — Ja, jag såg syner
och var som en gud! Jag ville lägga ner för
hennes fötter ett offer av liljor, snövita liljor
i en skål av gammalt dunkelt guld.
Men det är just det som inte lyckas. En
fattig svärmare får vara glad om han bara
har ord att frossa av.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
