Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
land — och landet är ingen dröm, det är allvar
och verklighet. Du må älska det eller hata det
eller förakta det eller stå likgiltig och oberörd
inför det — det är dock ett faktum och något
nytt i tiden.
Jag hade brev häromdagen från min fästmö.
Hon arbetar fortfarande lika träget på
syfabriken därborta.
Jag har alltid haft en känsla av att du
ogillar mitt förhållande till Inga. Du säger
visserligen ingenting, du vet ju att jag inte
leker med sådana saker, men gör med allvar
och ärlighet vad jag måste göra. Du ogillar
det dock. Du tänker väl främst på, att hon är
liten och späd, behövde komma bort från
fabriken och få ett eget litet hem att pyssla
med. Ja visst! Men var taga bröd i öknen?
På min lön som tidningsman — de veckor
jag är nog lycklig att kunna få ut någon lön —
kan jag inte leva ensam, mycket mindre föda
hustru och barn. Och för resten vet du ju,
att jag alltid har varit rädd för hemmet —
den instängda atmosfären, sängkammaren och
köket, jolmet och räkningarna och galärslavens
fastsmidda bojor. Det kväver mig, krossar mig.
Jag måste vara fri, äga ensam mitt eget jag.
Det är bäst för både Inga och mig att leva
som vi göra.
Vi träffas ju ibland, en vecka då och då under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
