Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Erik eller Alma deltogo i den där
mördarehyllningen. Naturligtvis! Alma är inte den som
prutar med sig när det gäller kvinnans rätt och
frihet. Och Erik är ju en liten gentleman i
allt, han vet vad en man är skyldig en kvinna.
Annars händer här just ingenting. Den yttre
världen är så nykter, fattig och grå man bara
kan önska sig. Den glider undan för mig mer
och mer, dag för dag. Jag orkar inte hålla den
fast, det blir mig tyngre och tyngre att bevara
intresset för allt detta färglösa enahanda som
är livet, sådant det leves runt omkring mig.
Det börjar likna formlösa dimmor, som bölja
förbi mig i dunkel skymning.
Inom mig har jag rikedom och storhet,
därför vänder jag mig bort från de yttre
händelserna för att endast se in i mig själv. Men
är det guld och inte talmi, det jag äger i min
ande, vartill skall jag då använda det? Till
ingen nytta? Till glädje för ingen?
Jag upplever något stort. Jag kan inte
beskriva det för dig, eftersom det inte finns till
för någon annan än för mig. Och om jag
också kunde finna ord för vad som sker inom
mig, så vågar jag inte, finge väl knappast heller.
Ty jag ville ju bara tala om henne, som jag
inte får tänka på.
Om jag alltså inte kan ge dig klara exakta
uppgifter angående tidens ondska, så är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
