Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
står i hela hopen av små kvinnor med mjuka
själar. Hennes ögons kalla eld, hennes pannas
marmorvita hårdhet, hennes viljefasta, stränga
mun — det skiljer henne från de andra. Så
högt lyckades hon ensam föra sin ande. Men
till vad nytta? Endast till att leva så
undangömd sitt eget lilla liv? Endast till att gå
bland de sina som en förkroppsligad, aldrig
stillad oro och i tider av nöd samla de
förskrämda småsjälarna till bara ett ännu segare
passivt motstånd i hungerstriden? — Det är
för litet! Det är ett vansinnigt slöseri med kraft
att så föröda hennes andes ädla styrka!
Men nej, svarar tösen. Här är jag på min
rätta plats. Den väg jag här går, den känner
jag, den förstår jag såsom man endast kan
förstå sitt eget, den leder mig så långt det är
möjligt för mitt eget lilla jag att nå från min
första ringhet till min sista; dock alltid helt
och fullt mitt eget jag. Den vida värld, du
visar mig, Helge, den är gränslöst vacker, jag
förstår att den skulle ha kunnat vara min rätta
arvedel, om — ja, om allting varit annorlunda.
Nu står jag som en främling inför allt det du
talar om, ingen dröm är ljuvligare, och när
jag är riktigt modig vill jag gärna leva som om
drömmen vore verklighet — men jag vaknar
alltid, när jag står inför klyftan jag skulle
springa över, och då känner jag att jag orkar
inte. Om jag också kunde komma över till dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
