Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Jag lyssnade till mångt och mycket inom mig,
där jag satt som bedövad efter klubbslaget
över skallen.
Jag hörde även vackra toner. Tungsint
svårmod. Och jag tänkte: far! Är du där
ännu! Jag minns dina ensamma nätters spel,
när hela huset sov, och även gatorna sovo
därute. Då låg jag vaken i hemlig ångest och
bävan och grät — det fick du aldrig veta!
Jag hörde dig spela, jag hörde ditt hjärta ropa.
Du var blott en fattig musikus, du gav mig
ingenting annat än längtan i arv. Men det var
längtan att stiga på susande vingar ur mörkret,
ur jordens djup, över skyarna mot stjärnornas
eviga riken — längtan efter saligheten i det
oändliga, där Eolsharpan, världsalltets brusande
strängaspel, förenar allt levande i en klingande
harmoni.
Det talar inom mig en annan röst, en ljus
och klar och modig stämma, och orden äro
som kalla vatten och kyliga källsprång. Det
är mor som talar — med oböjd styrka göra sin
plikt, tala sant och endast sant, göra rätt och
ingenting annat än rätt och gå i dagens arbete
tills man stupar. —
Men dessa funderingar berodde på, att allt
liv i mitt hjärta var slitet loss och drev som
trasor bort över mörknande vågor.
Generationernas samlade livsbegär inom mig gjorde upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
