Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Helge! Hjälp mig! Låt mig slippa stanna här
ensam hos honom!
Nåja, du känner kanske till det där, hur
orden falla i slika svåra stunder. Jag minns,
att jag svarade henne:
— Det är din egen vilja det gäller, inte min.
Visa mig i handling, att du vill, av ditt innersta
hjärta vill vara min kvinna — sedan tar jag
ansvaret och slår oss båda fram till seger. Men
aldrig mot din vilja. Inte vill jag berusa dig
med vackra ord. Inte vill jag locka dig eller
tvinga dig. Kom öppet och fritt och lägg din
hand i min — om det är så du vill leva!
— Ta inte mitt mod ifrån mig!
— Ditt mod? Vågar du inte den nakna
sanningen? Då är det ju bara jag som avgör saken,
inte du själv med din egen vilja?
— Jo! Men du är så hård emot mig!
— Inte hårdare än jag måste vara. Men nu
tror jag dig och litar på dig.
Ja, ungefär så gick det till, när stormen tog
oss på allvar. Sedan gick jag. För att Erik
skulle slippa se oss två tillsammans, när han
kom hem.
Efter ett par timmar ringde jag upp i telefon
och frågade om jag fick komma. Det var Erik,
som svarade: Inte ännu — vänta lite, Helge,
inte ännu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
