Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
vilja, men den vill jag äga fri och utan band.
Vad värde har annars hennes kärlek?
Besynnerligt må du kalla detta öde! Jag
orkar inte grubbla över det, jag är trött — av
lycka. Natten är förliden och morgonen gryr.
En sällsam morgon i min själ! Nya rymder
i blekt och stilla gryningsljus, som en dager av
opal, en glans av pärlemor. Jag ser! Som
tunga dimmor rullar mörkret bort och öppnar
för mina ögon ett land, skönare än något jag
ännu anat — stränderna äro ej jordens stränder
vid dessa klara, leende vatten. Ängarna lysa
— gröna smaragden lyser ej rikare! Rymderna
stråla — soliga haven stråla ej friare blå!
Daggfrisk, ännu stilla, tyst, jungfruligt orörd
är denna nya värld i morgonens pärlesken.
Mitt rike! Som jag såg en skymt av redan
första kvällen jag lärde känna hennes ande —
vid strejkmötet på Södernäs. Min egen värld!
Min rätta levnads konungadöme! Ingen har
varit där, men jag skall äga det! Ty vägen
ligger öppnad tiu — min väg till hemmet!
Kanske ser jag också en kvinna, min kvinna.
Och barn, mina barn, som jag längtar att få
smeka.
Ut ur natten, ut ur mörkret, ut till morgonens
ljus, till skönhetens värld, till livet!
Men, käre vän, jag ska inte vidare förolämpa
dina kräsna ögon med förvirrade uttryck för
en lycklig människas barnsliga glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
