Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Solen sjönk i skimrande öderymden, över
skogarna brann kvällsljuset allt rödare. En
rosendager svepte i allt mörkare slöjor den
nära stadens utkantsgavlar; stillvattnet i älven
gled bläcksvart och moget fram mellan
skymmande stränder. Äppelblommorna utanför mitt
fönster blommade med vita drivor mellan
syrenhäckarna. Hela världen höll andan just då —
tänk, bara för vår skull! Grinden smällde igen
efter oss. Vi gingo tillsammans över
gårdsplanen — där Inga traskat så beskäftigt i
barnslig iver med sina sysslor. Sanden
knastrade under våra fötter så hårt, att vi blevo rädda
för varandra. Livet öppnade för oss en
hemlig port till den förtrollade lustgården, och vi
smögo hastigt ditin, tysta, utan att våga se på
varandra.
Så var vårt bröllop. Jagade av en oro, som
vi dolde likt en skam, möttes våra hjärtan.
Natten blev inte mörkare, den ljusnade alltmer,
och genom vidöppna fönster såg den rätt in
till oss. Morgonvinden fläktade i gardinerna,
och fåglarna vaknade. Det började pärla och
drilla i löven, från gren till gren slungades fram
små silverkaskader av sjungande jubel, snart
stod hela trädgården i klaraste morgonsång.
Guldljus silade fram i gryningsdagern — men
då satt Alma därinne hos mig och skalv av
ångest som en ertappad förbryterska:
— Vad gör han nu, han Erik? Han lider,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
