Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
det var vidrigt. Hon satt på sängkanten,
hennes brinnande ögon kommo allt närmare mig,
medan hennes mun talade hatets ord, och hela
vårt lilla rum där långt nere i det främmande
landet började stinka svensk pöbel.
Mitt i talet hejdade hon sig med munnen
alltjämt öppen — utan ord, stel som en död
satt hon där och stirrade på mig, hatet var
borta, och hennes ögon voro nattsvarta av
ångest. Darrande sjönk hon ner över mig och
viskade:
— Varför säger jag så — varför säger jag
så här till dig? Helge? Kan du inte hjälpa mig
— jag vill inte detta —.
Jag såg henne genom röda, böljande
febertöcken och kunde ingenting göra. En annan
Alma tänkte jag på — den lilla tappra, okuvliga
kvinnan under storstrejken där långt uppe i
norr, det talande samvetet, den hetsande rösten
med de brinnande orden, som piskade fram
förtvivlans kraft till motstånd hos folket i staden,
hos kvinnorna i hemmen, hos de redan
besegrade på Södernäs — här lågo kvarlevorna
av henne. En liten viljelös, gråtande kvinna
som alla andra.
— Nå, säg mig nu Alma, vad ville du mig
egentligen ?
— Jag trodde du menade allvar, att du ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
