Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Nu skulle folkviljan ge uttryck åt den
skapande människoanden? Medan jag mumlar
mitt credo — sneglar jag i smyg efter de
geniala individer, som ska göra*t. På dem och
deras aktivitet beror proletariatets frälsning —
men då äro vi väl knappast socialdemokrater
längre! Åtminstone inga riktiga demokrater!
Men statssocialister — vill säga medborgare i
ett statskapitalistiskt samhälle, styrt av det
aktiva fåtalet! Inga riktiga socialister, alltså!
Såvida vi inte alltjämt hångla med det ortodoxa
namnet, skylande därmed ett ständigt växande
kätteri, i likhet med kristianerna, som under
århundradenas gång maskerat alla sina olika
gudar till bilder av samme Kristus.
Problemen äro många och dogmerna ännu
fler, gudskelov, så ha vi något att göra, att
tänka på, drömma om och trösta oss med under
ökenvandringen fram mot lycksalighetens land,
det sköna främlingslandet, som stundom synes
så nära, men alltid viker undan i ett
oåtkomligt fjärran likt en flyktig hägring.
Och under tiden går livet sin gilla gång i
världen med stöld, mord och hor och pest och
örlog, och människorna äro i största allmänhet
ett förbannat patrask. När vi få lite mer
allmänbildning ska det ju bli bättre, förstås, varom
inte så få vi väl klara oss ändå, sämre kan
det aldrig bli. Och Predikaren säger, sedan
han spikat fast, att allt är fåfänglighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
