Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
över fallet i oberörd skönhet en glimmande
regnbåge, i sig själv ingenting annat än det
eviga ljusets lek med vattendroppar, men
skönare än det nakna ljuset, skönare än det
smutsiga, skummande vattnet. Overklig och
oförstörbar speglar den djupets mörker och
rymdens sken utan att tillmäta den ena lilla
glittrande droppen ur människofloden större
betydelse än den andra, likgiltig för massornas
strävan, flodens vågor, svall och bränningar,
fallets hisnande fasa. Varför skulle jag smutsa
min vilja i människornas strider? Obekymrad
om alla små kamraters väl eller ve, lycka eller
olycka, liv eller död, skulle jag endast
återspegla dem och ge bilden liv av mitt liv —
om jag vore konstnär, regnbågens mästare.
Att utan medkänsla för det material man
formar under sina händer skapa ständigt nya
gestalter för sin egen ande, befriade från andras
lidelser, befriade från verklighetens råhet och
tyngd, det synes mig vara den enda värdiga
existensen — sedan jag jämmerligen
misslyckats i mina försök att vara en handlingens
man, en människodjurens ledare på jakt efter
rov.
Men när jag nu inte kan bli konstnär — långt
i fjärran soliga rymder segla de lyckliga på
starka vingar mot ljuset, likt ropande
vildfåglar, medan jag här nere i mörkret är bunden
som en tamgås i dyn — när jag nu inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
