Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Innan jag började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-17
visste,-]{+visste,+} att det fanns något, som hette Kongl. Biblioteket —
där borde väl finnas lämpliga läroböcker?
Om det fanns! En hel hop! Under den vintern satte jag
knappt min fot på Teknis, men tillbragte varje dag på
biblioteket, så länge det var öppet. Där stormläste jag —
sög i mig allt, som hör till harmonilära, komposition,
kontrapunkt och musikhistoria — för säkerhets skull även
instrumentation, för den händelse jag skulle behöva skriva en
symfoni någon gång.
Framåt vårsidan bedarrade denna svåra storm. Jag
hade nämligen ofta smugit mig in på Operans repetitioner.
Och där fick jag till slut en befriande känsla av äckel, så
stark, att jag sedan dess aldrig kunnat bevista en
operaföreställning till slut. Allt vad jag lärt mig under vintern skar
sig och kom upp som galla. Jag kunde inte finna ord nog
hädiska för att smäda denna ömkliga vetenskap, som
tilllåter torra, själlösa mumrikar att med några små enfaldiga
motiv, behandlade enligt konstens alla regler och knep,
matematiskt bygga upp de mest omfattande verk. Jag kunde
härma olika instrument och påpekade för mina vänner,
hur precis samma klangeffekter återkomma i precis
samma situationer i precis varenda opera! Bosch! som allt
annat! Gammalt, framför allt! Och banalt!
Skamsen efter vinterns meningslösa utsvävningar, gick
jag om våren tillbaka till kroppsarbetet.
Sedan jag varit fyra år i målarlära, kände jag mig
mogen att ta itu med mer konstnärliga studier. Jag började
alltså en höst, tjugo år gammal, på en förberedande
konstskola, där jag genast gjorde sensation på grund av min
fenomenala okunnighet och oduglighet — händerna hade
blivit för klumpiga och svullna, och jag kunde inte teckna.
Inte ett ögonblick tvivlade jag på min begåvning — det har
jag aldrig gjort — men jag måste lära mig teckna.
Jag lärde mig en hel del. Efter några månader var jag
avlönad underlärare i samma skola! Vilket ju inte var äg-
2 - Suart på vitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
