- Project Runeberg -  Svart på vitt /
36

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Häktad!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-36-]{++} Och det förefaller, som om engelsmännen skulle kunna
den konsten.

Det gick tämligen lätt att komma in i England — pass
och andra papper ägnades endast en flyktig
uppmärksamhet av vederbörande tjänstemän i Newcastle. Det gick till
och med så lätt, att man inte kunde undvika att förvånas
över den nonchalans, med vilken världens rikaste folk låter
portama stå vidöppna till sitt hus. Förvåningen blir inte
mindre, när man i sinom tid märker, att det är betydligt
mydtet svårare att komma ut igen, sedan man en gång
kommit in i landet!

Så länge man är i England, har man den bestämda
känslan, att myndigheterna aldrig skulle falla på den idén att
ägna ens det ringaste intresse åt den obetydliga individ man
har fått i sina egna, illa borstade skor. Så länge man
minutiöst rättar sig efter den allmänna ordningen, nota bene!
Men skulle man en morgon glömma att begära rakvatten,
kan man sedan i portierens ansikte läsa som i en öppen bok,
att man sårat hans religiösa vördnad för engelsk
respecta-bility. Och när polisen nästa gång gör sin diskreta visit på
hotellet, diskuterar portieren först den besynnerlige herrn,
som gick ut orakad en morgon —och först sedan denna sak
blivit slutbehandlad, övergår portieren till att diskutera de
övriga gästernas mer eller mindre besynnerliga
förehavanden.

Denna allas vaksamhet gentemot alla har i England blivit
en sådan vana, att främlingen inte ens märker den. Men
vik en aldrig så liten smula åt sidan från »all men’s way»

— och ni ska få erfara, att ni är infamt påpassad!

Jag åt en dag frukost med en ung svensk riksdagsman
på den stora italienska restaurangen vid Whitehall. När
vi betalade, måste min vän för sin del växla en
fempunds-sedel. För att få den växlad måste han ju enligt engelsk
sed skriva sitt namn, sin titel och sin engelska adress på
sedelns vita baksida. Det gjorde han — men som titel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free