Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Häktad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- 39
och-]{+och+} förbindelsen mellan Dover och Calais var stängd.
Närmaste vägen till Paris gick över Southampton—Le Håvre.
Så att en vacker dag stod jag i en lång kö av resande,
som sakta passerade förbi ett litet bord, kring vilket några
engelska officerare sutto och granskade pass från all
världens länder.
Äntligen blev det min tur — jag lämnade mitt svenska
kabinettspass till en medelålders officer — för resten en av
de grannaste karlar jag någonsin sett, en kropp som en
gymnast, säkerligen kemiskt fri från allt som bara liknade
underhudsfett — kortklippt, silvervitt hår och ett öppet,
manligt ansikte, bronsfärgat av friluftsliv, och ett par stora,
obeskrivligt vackra, gråa ögon — hans blick var som en
syntes av Gamla Testamentets styrka och Nya Testamentets
skönhet — kort sagt en engelsk gentleman med
månghundraårig kultur och en nedärvd blodets klokhet, som
ingenting har med intelligens att göra, men ligger oändligt
mycket djupare än den hjärnans mekaniska akrobatik, som
utmärker maskintänkare.
Han såg på mig eftertänksamt, inte alls elakt, men som
om jag varit en häst eller en hund, vars värde han skulle
bedöma. Därefter bad han mig artigt att stiga ur kön och
inställa mig vid ett annat bord lite längre bort i salen. Där
sutto ett par civilklädda herrar framför en hög trave tjocka,
gråa böcker.
Där fick jag stå och vänta en stund i ensamhet, ingen
tycktes bry sig om mig. Till slut kom från officerarnes bord
en ung löjtnant med mina papper — han överlämnade
målet med en kort viskning åt de civila.
På mitt pass låg en papperslapp med en kort anteckning,
skriven med rödkrita — den anteckningen ville jag gärna
ha sett, men det fick jag inte! En av de civila tog en av de
tjocka, gråa luntorna, slog upp den, bläddrade ett
ögonblick och satte sedan pekfingret för ett namn, understruket
med ett tjockt streck — han genomläste noga den långa an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
