Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Spartakisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-45-]{++} Jag frågar — någon svarar — jag vet inte vem, men jag
hör rösten, dämpad och försiktig:
— Jo! Nu ha de honom!
— Vem?
— Spartakisten! Som de jagat!
Officeren kommer ut ur plankporten med sina män.
(Deras ansikten äro fullkomligt likgiltiga.) Officeren har en
cigarrett hängande löst vid underläppen — får han
uppträda så å la blague? En officer — i tjänst?
Men det är ju revolution. Och han tog kanske cigarretten
ur munnen, medan han sköt.
Han stänger revolverhölstret — ordnar klädseln före
utgåendet! Truppen ställer upp och marscherar hastigt och
taktfast bort. Preussisk disciplin.
Gatan larmar och dånar:
— »Vorrr-wärtz»! — Am Mittag! — Abendblatt!
Några gamla män gå upp i bygget.
Varifrån komma de?
Jag vet inte. De gå i alla fall dit upp.
Och i nästa ögonblick står en ambulansvagn på gatan
utanför bygget.
Vem har hämtat den?
Vad allting fungerar bra i den här staden!
Och det är ju inte något fel. Alltså ingen anmärkning
från min sida.
Däruppe i bygget kommer någon ner. Karlar trampa
dånande i trapporna. De komma.
De bära något stort emellan sig.
Ett stycke grov och smutsig papp ligger över det där —
för att gömma det. Men en arm i mörkblå kavajärm hänger
utanför — en människohand släpar mot plankorna.
Vi stå tysta och se på. Vi äro gatans folk, och vi
övervaka, att allting går rätt till. Liket bäres ut och lägges i
vagnen — jajamen! Det ska ingen kunna säga något annat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
