Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - På barrikaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ BARRIKADEN.
Jag sitter och bläddrar i mitt minnes album.
Och där finner jag något så konstigt som en barrikad!
Det finns alltså barrikader!! Inte bara i mer eller mindre
romantiserade historieböcker eller i välmenta, fastän en
smula tungfotade så kallade kampsånger! Men även i den
pura, rama verkligheten — jag höll på att säga: i
vardagslivet! Men vardaglig är den Gudskelov ändå inte, den där
något primitiva vehikeln för folkviljans manifesterande och
eventuella realiserande!
Men jag låter ändå ordet vardaglig stå — ty det kanske
mest förbluffande intryck revolutionen gjorde på mig var
just det, som man vanligen lägger i ordet vardaglighet. Jag
måste gång på gång liksom slå fast i medvetandet, att jag
upplevde det enastående, det oerhörda.
Inte så, att jag från den revolutionsromantiserande
litteraturen »kände igen» mina upplevelser! Nej, inte alls!
Verkligheten hade absolut ingenting med de romantiska
föreställningarna att göra. De båda barrikaderna, den som var
byggd av romantiska föreställningar i mitt medvetande, och
den som var uppvräkt på en gata i Berlin, hade ingenting
gemensamt. Absolut ingenting. De tillhörde två olika slag
av liv.
Min ungdoms drömda barrikader lågo alltid i fullt
solljus, fanorna vajade för vårens muntra vindar, trumvirvlar
rullade och trumpeter smattrade. Den verkliga barrikaden
var insvept i den järngråa berlinerhimlens iskalla silregn.
Jag talar så omständigt om detta, därför att det är på
något sätt viktigt att få det fastslaget — först och främst att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
