Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Hauptmann Schmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-59-]{++} pass — mitt fina, svenska kabinettspass! — vänder det rätt
och läser.
— Ah! Schwede! Sie sind Schwede, Herr —?
— Schwede, ja!
— Gut!
Jag får mitt pass tillbaka, och gevären gå vidare.
Jag gör en intressant iakttagelse, som jag beslutar att
anteckna, när jag någon gång får tid: karlar med gevär se
otrevliga ut, när de komma — men när de gå sin väg,
förefalla de sympatiska.
De gå från bord till bord. Alla därinne ha rest sig. Det
är dödstyst. Som i kyrkan. Gevärskolvarna dundra i
golvet då och då — det betyder: bråka inte — vi ha bråttom!
Jag gör ytterligare en intressant iakttagelse:
gevärssprå-ket är ett främmande språk, som varje människa lär sig
otroligt snabbt.
Soldaterna ha granskat alla bord. De hålla ett kort
samspråk vid den tomma musikestraden. Därefter gå de hastigt
ut.
Så trevligt det blev, när soldaterna gått! Vi satte oss ner,
vi skrattade högt — hela den väldiga ölhallen skrattade
— vi levde! Livet fortsatte!
Jag fann mig plötsligt i samspråk med vilt främmande
människor. Jag minns inte vad vi talade om — teater och
musik antagligen. Och kypare i vita linnerockar stodo vid
borden och pratade ivrigt. Jag frågade mina nyförvärvade
bordsgrannar:
— Soldaterna sökte någon? Vem sökte de?
Ingen visste något.
En kypare kom med ett strålande leende till mig med
en seidel öl! Inte hade jag begärt något öl — men jag tog
det.
— Vem sökte soldaterna?
— Hauptmann Schmidt, Herr —!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
