Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Hauptmann Schmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-63-]{++} — Synd på karl’n! sade jag, han förstod sig på mat —
— En bra karl! sade värden. Men inte fackman förstås —
— Inte? Vad hade han varit förut?
— Vet inte! I dag har jag fått höra, att han skulle ha
varit officer —
— Hauptmann? frågade jag plötsligt intresserad.
Värden nickade tyst och gav mig en lång blick.
— Schmidt? fortsatte jag.
— Det är ju möjligt, att han verkligen hette så — men
här kallade han sig något annat. Soldaterna kände igen
honom — sas det. Jag vet ju ingenting — de ville kanske
bara höra honom — för resten finns det väl mer än en
Hauptmann Schmidt —
Och jag förstod, att man ska inte fråga för mycket.
*
Några dagar senare kom jag drivande framåt
Ludwig-Strasse. Jag gick förbi en liten trevlig bar. Dörren stod
öppen, och jag kastade en blick in.
Därefter tvärstannade jag, vände och gick in. Ty vid
disken stod en bartender i vit linnejacka och han var bra nog
lik en tämligen mager Gustav II Adolf!
Jo då! Det var »min Ober» — häktad av soldatrådet som
Hauptmann Schmidt, bortförd att skjutas — och
åter-uppstånden i en bartenders trevliga gestalt! Han
ändrade inte en min, när han fick se mig. Och jag hade redan
lärt mig så mycket, att jag betraktade honom med den
kyligaste likgiltighet. Ty i baren sutto andra gäster, som
uppriktigt sagt inte sågo trevliga ut.
— Jag är trött — ge mig en drink, som inte är alltför
barnslig! bad jag, medan jag klättrade uppför den höga
stolen.
— Gewiss! sade han med en liten lustig glimt i ögat.
Och så hade vi kontakt igen!
Vad han blandade till åt mig vet jag inte — han hade väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
