Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Det franska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET FRANSKA SLOTTET.
Jorden skimrar i en fuktig pärleglans, som smälter
samman med rymdens tyngdlösa slöjor till ett ljust opalfärgat
dis — skyarna förlora sin form och glida ut i ett glimmande,
matt lysande sken — och där bryter solen fram!
I breda, praktfulla knippen av brinnande guld skjuter
den sina flammande kärlekspilar mot jordens hjärta — det
varma, doftande, ljuva landet, där Gud lever så självklart,
att man inte ens tänker på honom — och där människorna
redan för ett årtusende sedan brukade citera en sats de hört
av fäderna:
— Att leva lycklig är att leva som Gud i Frankrike!
Marken häver sig sakta och mjukt som en sund, mogen
kvinnas lugna andedrag. Den bär med stolthet ändlösa fält
av solgyllne vete, kantade med flammande, eldröda
vallmoblommor och praktfulla massor av blåklint och leende snår
av chrysanthemum — nej! de blommorna le inte! de skratta
muntert med guldgula kärlekshjärtan i de vida, vita
bröllopskläderna!
Det är franska folkets blommor. Hur många buketter
med dessa blommor har jag inte sett på soldatgravarna
bakom fronten! Vild vallmon, blåklinten och prästkragen leva
som heliga symboler i landets fana, Tricoloren.
Snörrätt över de vida, soliga fälten löper en linje av
gröngråa popplar — somliga så gamla, att de ha bara små ruskor
av lövverk kvar i topparna — andra så unga och friska, att
de likna levande, mörkt silvergröna pelare. Popplarna följa
en bred väg fram till en park, fylld av brusande, silvergråa
lövmassor och ljust lavendelgråa skuggor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
