Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Det franska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-79-]{++} Långa salar, fyllda med de besynnerligaste apparater —
där gå män, som se ut som unga ingenjörer, men de ha så
gamla, kloka ögon — eller bottenlöst djupa ögon, som äro
fyllda av det myllrande kaos, ur vilket idéerna stiga fram
till klarhet, när anden kallar: varde ljus!
Det är hantverksskicklighetens, uppfinningsrikedomens
och laboratorieexperimentens museum! Den gamle
betjänten, som alltjämt följer mig, förefaller att vara lika
hemmastadd här som i alla de andra salarna — men jag är
ohjälpligt barbar, här förstår jag ingenting mer och kan
ingenting säga om den myllrande mängd av blanka och
snurrande saker jag ser. Jo — där i ett hörn ser jag något
lustigt — jag måste stanna —. Men den gamle betjänten
vänder sig bort — han ser en smula generad ut!
Vad är det?
Det är drömmen om »perpetuum mobile»! Den franska
vetenskapsakademiens samling av insända modeller — nej!
vi ska inte se på de stackars förpinade
människohjärnornas vanvettsdrömmar! Akademien ställde problemet på sin
tid — men i samma akademi bevisades det sedan klart med
siffror, att problemet var orimligt, alltså olösligt — varefter
pristävlingen genast förklarades avslutad. Mänskligheten
var en erfarenhet rikare — och en chimär fattigare! Endast
de insända modellerna till de mekaniska geniernas
vanvettsdrömmar bevaras — som varnande minnen!
Där finns så mycket annat — där ligger i en glaslåda
metermåttets världslikare av platina — där vaggar i sin
tråd den kula, som evigt pendlar för jordens egen rörelse
— den enda punkt på jordens yta, där vi med blotta
ögonen kunna se klart denna rörelse!
Nu öppnas en dörr, och vi komma in i ett rum, som är
alldeles mörkt — men jag behöver inte se, jag vet ändå!
Denna lukt av gammal, gammal limfärg, gammalt smink
och gammalt mastix, den kan inte döljas! Det är den
gamla, riktiga teatern med månsken och balkongsvärmeri, sol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
