Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Staden vaknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-85-]{++} Giv rosor, giv rosor åt den du håller kär —
Giv rödaste rosen åt den, som nu är här —
De lätta, ljusa morgonskyarna likna kanske mest av allt
ett knippe daggfriska rosor i en skål av gammalt silver,
format av en mästares hand — en gåva man ville ge åt den
man älskar.
Jag undrar, om det finns någonting i livet, som till slut
ger en sådan känsla av den stora stillheten som att, själv
brinnande av en evig oro, leva mitt i en omgivning, som är
uppfylld av hets och dån och forsande larm och skrik?
Jag tänker på de år, då jag levde i ett litet hotellrum
uppe i Monmartre i Paris.
Det var mitt upp i själva »Djävulskvarteret» mellan Place
Pigalle och Place de Clichy, där spriten och champagnen
flöda i kaskader, där luften är giftig av billig parfym och
gälla skökoskratt och där »souternörernas paradmarsch»
ekar i öronen från alla prång, vart man vänder sig.
Man ska ha bott där en tid — lagom för att ha hunnit
sätta sig i respekt hos sin omgivning — för att förstå, att
man upplever någonting. Och då får man själv respekt för
det livsdugliga man ser runt omkring sig — ty det finns
där! bara man gör sig besväret att se efter!
Man är mitt uppe i ett sjudande, brusande liv — men
man har ingenting med allt detta att skaffa. Man gör i
stället en bekantskap, som man kanske aldrig varit i tillfälle
att göra förut. Man lär känna sig själv. Då vill man inte
gärna ha andra människors sällskap. Med en undrande
skygghet går man sig själv en smula närmare inpå livet —
inte för nära dock —• det finns något djupast inne i en
själv — något som man inte behöver veta så där förfärligt
exakt, man är ändå glad bara genom att känna att det finns.
Man kan höra det bara, när man är så där riktigt ensam —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
