Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Chartres, den heliga staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-119-] i våra dagar vara den allmännaste och den starkaste av
alla religiösa känslor i Frankrike. Och se på den
hedervärde franske filosofen Auguste Comte! Han förkastade all
metafysik och mystik, han ville bara syssla med det
positiva, det i erfarenhetens värld givna — han var alltså vad
man på religiöst språk kallar en »fritänkare». Och si! Tvärt
gick han sta och gjorde en ny religion av sitt fritänkeri,
den så kallade positivismen. Även religionsfientligheten
blev genast och självklart religiös!
Det där ser ju besynnerligt ut, inte sant? Dessvärre
medger varken tid eller utrymme, att jag här närmare
diskuterar problemet. Redan av det sagda torde emellertid
framgå, att det är ytterligt invecklat och ingalunda låter sig
förenklas så, att lösningen kunde ges i ett ytligt slagord av
vare sig förnekelse eller tro.
Vad jag för ögonblicket vill inskränka mig till är
följande: det franska folkets förhållande till den katolska
kyrkan, antingen detta förhållande yttrar sig i fientlighet
eller i hängiven underkastelse, är ett historiskt betingat
detaljproblem: den härsklystna, absoluta, förbenade
romerska kyrkans inflytande över ett begåvat, fantasifullt ocli
lättrörligt folk. Men därmed ha vi icke kommit fram till
det centrala problemet. De fransmän, som bekämpa
»kyrkoherdarnas politik», äro de materialister utan metafysiska
behov? — Nej, visst inte! — Men de fransmän, som likt
bretagnarna underkasta sig ett det mest förnedrande slaveri
under prästerna, äro de så enfaldiga, så förfäade, så tomma
i själarna, att de tiga och svälja vilket som helst andligt
foder, som lägges för dem, där de stå klavade i spiltorna
med ingen annan uppgift än att äta och idissla, att lämna
mjölk och kött till prästgårdarna och gödsel till de väldiga
kyrkodomänernas jord? — Nej, inte alls!
Det är i denna konflikt endast fråga om den tillfälliga,
historiskt givna religionsformen. Den troende accepterar
denna form, trots dess jordiska ofullkomlighet och brister,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
