Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Midfastodagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[- 145
luft,-]{+luft,+} en enkel, barnslig glädje åt tillvaron, åt det lustiga, att
man för en kort stund lever här på denna komiska jord. Men
vilken tapperhet ligger inte bakom denna munterheti Att
möta allt, evighetens gåtor och stundens små bekymmer,
med samma lilla småleende — ett småleende, som
visserligen lätt blir en smula maliciöst, men det är att märka, att
malicen innehåller minst lika mycket självironi som ironi
mot andra! — att dö med ett gäckande bon-mot på
läpparna — och att sitta halvnaken i en öppen landå under
hällregn i fyra å fem timmar, kastande småleenden och
slängkyssar åt publiken — det är en sida av den franska
munterheten, som den utländska åskådaren sällan tänker på.
— Men varför inte upphöra med dessa upptåg? frågade
jag en fransman. Och framför allt — varför envisas med
detta karnevalståg en sådan dag som denna, med detta
Herrans oväder?
— Men det är ju midfastodagen! utbrast han förbluffad.
Det är ju för den här dagen de små drottningarna väljas!
Så mycket tråkigare för dem, om de förkyla sig, få
lunginflammation och dö. Men parisarna måste ha sin mi-caréme!
Som lugn och sansad nordbo kan jag inte gå med på
resonemanget. Men jag konstaterar, att skönheten tas här på
allvar, den medför förpliktelser ända till döden. Och att
vara glad hur än livet månde te sig, det är en plikt för alla,
vackra eller fula, fattiga eller rika.
Den ytlige bedömaren misstar sig ofta på sådant och
talar därför en smula föraktfullt om »det franska
lättsinnet». Kunde han se lite djupare i tingens sammanhang,
skulle han finna, att det han trott vara lättsinne är i själva
verket oftast raka motsatsen, nämligen självdisciplin.
Det låter säkerligen för mången förbluffande, att jag
kallar det självdisciplin. Och det ska villigt erkännas, att
den har ingenting att göra med preussisk och svensk drill,
reglerad av tvångsförordningar och polis. Den har lika litet
att göra med engelsk »respectability», kontrollerad i sur-
10 — Svart på vitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
