- Project Runeberg -  Svart på vitt /
159

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Hänryckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-159-]{++} — Det kommer att bli förfärligt vackertI svarade jag
artigt.

— Men säg, Monsieur, vi ha sett, att ni har ett underligt
musikinstrument. Och vi ha hört, att ni brukar spela på
det — och sjunga till —

— Åh! Min svenska luta! Ja, den är storartad.

— Ja, inte sant. Och därför hade vi tänkt be er, att ni

skulle ta ert musikinstrument med till kyrkan och sjunga
någonting under mässan — för att glädja vår gamle curé —
han lever ju inte så länge till! sade fröken.

Jag är en ganska kallblodig och skeptisk gammal herre,

som har sett och hört en hel del. Men jag blev häpen:

—Va! sade jag. Vill ni, att jag under mässan för
nattvardsbarnen ska spela luta och sjunga Bellman framför
högaltaret i en katolsk kyrka från 1100-talet? Mina damer —
jag är som ni vet, protestant!

Och sedan hade jag ett förskräckligt besvär att förklara
för damerna, att min religiösa tro förbjöd mig att spela luta
och sjunga visor under allmän gudstjänst.

Mina nyförvärvade vänner förblevo iskalla. För att
avrunda och uppmjuka situationen sade jag då:

— Jag tycker så förfärligt mycket om den gamle kyrko-

herden — så att jag vill gärna sjunga under mässan — men
jag ber att i så fall få använda mig av ett mer kyrkligt
instrument — exempelvis orgeln —

— Den dam, som sköter orgeln i kyrkan, är kanske
inte så —

— Den sköter jag. Ni ha i Frankrike så många vackra
kyrkliga hymner — låt oss välja ut en —!

Och vi valde. Vi stannade vid en »O Salutaris Hostia, quse
cseli pandis ostium» —. Jag överenskom med fröken att vi
skulle sjunga denna vackra hymn tvåstämmigt; vi inövade
den tillsammans, och jag avlade visit hos gamle
kyrkoherden, som försäkrade mig, att det gjorde ingenting att jag
var protestant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free