- Project Runeberg -  Svart på vitt /
162

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Hänryckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-162

inte-]{+inte+} meningen, att fröken ocli jag ska sjunga i det ögonblick
hostian blir Gud? — Jo, naturligtvis! Texten lyder ju: »O
Salutaris Hostia, qufe coeli pandis ostium — bella premunt
hostilia, da robur, fer auxilium.» — Så stod det i den
uppslagna mässboken framför mig. (»O, välsignelsebringande
Hostia, som öppnar himmelens portar för oss — fienden
mångdubblar sina angrepp, giv oss kraft, hjälp oss.»)

Jag kastade en förfärad blick bortåt kören, där fröken
stod. Hon var likblek, och i hennes stora, svarta ögon
brann en hemsk eld — hon följde varje rörelse av den
unge prästen vid altaret, som om hon ämnat sluka honom.
Det här går inte! tänkte jag. Fröken kan inte ta en ton i
det tillståndet — hon kommer av sig i det heligaste
ögonblicket, mässan blir förstörd — och jag får skulden,
eftersom jag är protestant!

Prästen närmade sig monstransen. Jag fick några oroliga
blickar från kören och gled dit. En flicka viskade mig
i örat:

— Mon Dieu, Monsieur, vad ska vi göra? Mademoiselle

kan inte sjunga, hon har blivit sjuk?

Jag viskade till fröken:

— Hur står det till, Mademoiselle? Orkar ni sjunga —?

— Sätt er vid orgeln, Monsieur! Sätt er, sätt er! viskade

kören och knuffade mig i ryggen.

Jag satte mig, registrerade orgeln så som jag ville ha den
och beslöt att vid första anledning själv sjunga
sopranstämman solo — jag var i det ögonblicket färdig att göra vad
som helst, men mässan måste räddas!

Nu ringde korgossen i sin lilla silverklocka. Jag kastade
ett öga på fröken bredvid mig — hon låg till hälften
bakåt-lutad, stödd av några handfasta vänner i kören — hon
befann sig i full extas och följde bara med brinnande ögon
monstransens rörelser i prästens händer.

— Vi hoppa över introduktionen, Mademoiselle! viskade
jag. Ni får er ton genast!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free