Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Det svenska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-206
lilla-]{+lilla+} barbarfolket vid Polcirkeln», att många svenskar än i
dag känna förbittring vid minnet av den franskt
nonchalanta cynismen gentemot oss.
Borde vi inte hellre ha klarat oss själva, utan något
utländskt inflytande alls?
Jo, nog skulle det ha varit bättre — om det hade varit
möjligt. Men det var inte möjligt! Och det är bättre att
erkänna denna enkla, elementära sanning än att skrävla om
»svenkheten» som ett slags metafysiskt faktum i
verklighetens värld.
En småbonde, som gifter sig ung och får tio eller tolv
barn med sin kvinna, därför att »Andersson har varit så
god och hållit till godo» — han får försöka klara sig så gott
han kan. Han klarar sig naturligtvis inte själv — om det
går alls, så är det tack vare bankerna. (Och bankväsendet
är mycket utvecklat i Sverige!) Om det har gått för Sverige
att klara sig därute i världsvimlet, så är det tack vare våra
goda förbindelser med nyttiga, utländska makter. Vilket
med andra ord vill säga så mycket som att ingen har något
direkt intresse av att skada oss, men alla ha intresse av att
vi klara oss så pass bra, att vi kunna åtminstone betala
räntorna på våra skulder.
Den ena tjänsten är den andra värd! Gör man oss en
tjänst, så få vi göra en tjänst igen, det är så klart! Vi ha
gjort många sådana tjänster — våra »ärorika fanor»
bevara i guldskrift förbindelser, som vi inlöst med blod.
Det tjänar ingenting till att komma med kritik efteråt och
säga, att vi kunde ha kommit billigare ifrån’et. Nej! vi
kunde säkerligen inte komma billigare ifrån’et!
Namnteckningen måste försvaras! — Däremot ha vi rättighet begära,
att våra politici och diplomater inte slösa alltför mycket
med våra namnteckningar.
Men det är en affär inomhus — och den gamle herrn, som
bodde i stenborgen, hade många och hårda ord att säga om
»kungens skrivare» och deras fördömliga regemente. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
