Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Det svenska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-210
tronen.-]{+tronen.+} Herr Karl stod på folkets sida och talade högt om
Engelbrekt, och Sigismund fick veta, att lydnadsplikten mot
konungen var begränsad till vad som var svarligt för honom
att bjuda och undersåtarna att göra. — Det skulle prövas
först. Så var det med det förtroendet.
Än mer: när Sigismund kom till riksmötet i Uppsala 1594
för att krönas till Sveriges konung, tvangs han att efter
mycken tvekan, förhalning och baklistighet först avge en
konungaförsäkran till ständerna, varigenom stora
rättigheter tillerkändes folket. Det var inte nog med konungaed,
det skulle även efter gammal sed vara en särskild försäkran,
vari gränsen närmare uppdrogs för konungens makt.
Den gränsen blev även dragen för herr Karl, innan han
kröntes — det var väl inte så alldeles helt med förtroendet.
Han fick finna sig i bestämmelsen, att konungen ägde lyda
och följa vad hans goda mån och råd rådde honom i vad
som kunde vara honom och riket nyttigt.
Han gjorde själv ett förslag till konungsbalk i svensk lag,
och där bestämdes, att kungen ej fick börja krig eller ingå
förbund eller i allmänhet besluta i frågor, som rörde rikets
välfärd, utan rådets enhälliga samtycke och »allmogens»
representanters »jakväde och vetskap». Och i förslaget till
konungens hyllningsed hette det, att samma allmoge, det
svenska folket, förband sig att styrka, råda och förmana
sin konung att iakttaga den ed han svurit i alla dess
punkter. — Där rådde en hälsosam försiktighet och
förtänksamhet 1
År 1611 förklarade Gustav II Adolf sitt bifall till den
konungaförsäkran, som avfordrats honom före
trontillträdet — den närmade sig en verklig regeringsform med klar
fördelning av makt och rätt mellan konung och folk. Lag
föddes av tvånget att inte släppa härskaren för långt.
Sådant var förtroendet.
Men krig var över landet, den unge herren var en
vapenför man, som redeligen värjde riket — det gav ökad makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
