Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Det svenska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-227
mycket-]{+mycket+} vackrare än andra kunna uttrycka med massor av
de vackraste kärleksord.
Svensken är nästan aldrig helt lugn i sitt innersta. Han
har i allmänhet ingen anledning att vara orolig heller
(dåliga affärer oroa honom knappast!); det är ingen egentlig
ängslan han känner, ännu mindre dåligt samvete — det är
snarast en rent metafysisk känsla av rolöshet, en formlös
längtan utan ord, omöjlig att uttrycka ens i musik — ett
dunkelt behov att vara någon annan och att vara någon
annanstans. Detta behov kommer inte så mycket av begär
att tjäna mer pengar — fastän det begäret har han givetvis
också — men hans rolöshet är snarare uttrycket för ett
behov att komma utanför sina egna trånga gränser — sitt
lands gränser och sin egen personlighets gränser.
Att komma utanför sin egen personlighets gränser sker
väl lättast med hjälp av alkohol. Blir den vägen stängd, så
återstår möjligheten att förskingra andra människors pengar:
svensken faller ofta för frestelsen att förskingra andras
medel — innan han vet till sig, är det pinsamt klart att han
förskingrat — och i sin förskräckelse tillgriper han
förfalskningen. Förskingrings- och förfalskningsbrotten ha
under de senaste årtiondena blivit otäckt vanliga i Sverige —
det är inte utan vidare säkert, att de tyda på ökad böjelse
för brottsliga handlingar, men utan tvivel ge de vid handen,
att motståndsförmågan mot frestelsen blivit mindre — ty
frestelsen själv kan knappast ha blivit större, även om
»tillfällena» blivit fler, medan disciplinen slappats.
Att komma utanför sitt lands gränser är betydligt enklare.
Det sker ju lättast genom emigration, och svensken har i
alla tider varit en ivrig emigrant och kolonisatör i
främmande land, där han mycket ofta nått en aktad ställning
som underbefäl i arbetets armé — mer sällan kommer han
fram till ledande platser — vilket dock stundom händer!
fast inte på långt när så ofta som de fiffiga
emigrations-agenterna påstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
