Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungdom och dårskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka, om arbetarens liv skulle bli mig för hårt. Den dagen,
då uppropet skulle hållas, tog jag mig fritt från jobbet några
timmar och smög mig upp på läroverkets högtidssal, där
jag gömde mig bakom en pelare på läktaren.
Allting där nere i aulan syntes mig overkligt och främ*
mande. Jag kände med full visshet, att där hade jag
ingenting mer att göra. Mitt namn ropades upp — och allt blev
tyst omkring mig. Det ropades två gånger — tre gånger —
då hörde jag själv, att jag inte längre fanns där. Jag smög
mig ut igen — och mitt på skolgården tände jag en
cigarrett! Köpt för pengar, som jag själv förtjänat!
Sedan gick jag tillbaka till mitt arbete igen. —
En dag kom jag dragande min målarkärra på gatan. Då
mötte jag en hel svärm av mina forna klasskamrater. De
ställde sig i rad på trottoaren och flinade, medan jag
passerade förbi. De följde efter mig med skällsord och hån —
en av dem slog av mig min mössa. Jag bar nämligen
fortfarande min gamla gymnasistmössa, och de unga herrarna
menade, att jag därmed ”vanärade skolan”. De förklarade
högtidligen, att ingen vidare skulle hälsa på mig nu, sedan
jag blivit arbetare.
Detta var min första personliga erfarenhet av de bärgade
klassernas hat mot arbetarklassen. Den skulle dess värre inte
bli min sista — men därom slipper jag berätta.
Den där episoden gjorde emellertid, att jag började tänka.
Skulle jag verkligen någonsin kunna bli konstnär på det här
viset? Jag insåg, att framför mig låg en oöverskådlig rad
av år med kroppsarbete — när skulle jag få tid att studera
konst? Behövde jag för resten inte andra kunskaper också?
Hade jag inte bort ta studenten i alla fall?
Situationen var besvärlig. Jag vågade inte helt lita på mig
själv, så full av fantasier och lösa stämningar som jag var,
2. — Ko c h, Ellen.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
