Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungdom och dårskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min hjärna ur skallen slet man
och strödde för vindarna — sedan vet man
i alla land vad fult jag tänkt,
vad ont jag gjort, vad smuts jag skänkt
åt alla dem, som stått på tå,
att blott en enda smula få
av allt det onda, smutsiga, fula,
som slitits ur skallen, smula för smula.
När jag fick se det där i tryck, blev jag rädd! Där fanns
ju inte ett enda sant ord, alltsammans var lögn från början
till slut! Inte hade jag någonsin varit utsatt för en sådan om
verklig råhet vittnande misshandel! Med dikten hade jag
tydligen ingenting annat velat än att leka Strindberg — för
oss unga fanns ju på den tiden ingen viktigare uppgift än att
hjälpa Strindberg skrika!
Jag förbjöd ögonblickligen mig själv att vidare syssla
med sådana skriverier. Hädanefter skulle jag bemöda mig
med den lilla pennan på det lilla papperet endast för att
skriva Sanningen, som jag just då råkat få se en skymt av
på långt håll. Hon håller sig tyvärr fortfarande på samma
avstånd, varvid jag tröstar mig med att jag dock aldrig
skriver annat än vad jag själv tror vara sanning.
Då blir det mycket tråkigt igen! Den obehagligaste delen
av mig själv viskar nämligen med ett vänligt småleende:
Jaså! Men du trodde ju en gång, att även den vackra
dikten ”Skryt” var sann — den skulle vara ett symboliskt
uttryck för vad du då kände? Att ”söka sanningen” skulle
sålunda ingenting annat vara än att ge godtyckliga uttryck åt
subjektiva föreställningar —?
Konstfilosofi är något mycket svårt och hör strängt taget
inte hit.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
