Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungdom och dårskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sympatier, men att jag ännu icke formellt tillhörde något
parti.
— Vet ni något mer, som skulle kunna stå emellan oss?
frågade professorn.
Jag måste svara, att det visste jag inte.
— Vill ni alltså ta platsen? Det är 80,000 böcker! Ni ska
behandla dem som bibliotekarie, inte som fritänkare eller
socialist!
Jag tog platsen, och endast min dåraktiga blyghet och
svenska stelhet hindrade mig att av tacksamhet och vördnad
kyssa hans gamla, vackra hand.
Han blev mig mer än en vän, mer än en lärare, ja, nästan
mer än en far. Han tvang mig att läsa, tala och skriva franska
— en jämmerlig franska, men han led det tåligt! Han hörde
sig för om blottorna i mina på måfå samlade kunskaper och
satte därefter de rätta böckerna i mina händer.
Han lät mig ha vilka åsikter jag ville och propagera fritt
för vad jag trodde — han fordrade bara, att jag skulle ge
klara skäl! Han engagerade mig i diskussioner, som kunde
vara i flera timmar — och anvisade mig sedan inte endast
den litteratur, som gav belägg för hans åsikter, men även
den, som gav stöd åt mina egna, tvärsäkra påståenden. Det
var ett härligt liv!
Så kom en tid, då jag under några korta månader
upplevde kärleken och döden — och själv inte längre ville leva.
Då var det min gamle faderlige vän, som satte pennan i min
hand och bokstavligen tvang mig att skriva: Gud har gjort
er till diktare — där har ni er befrielse — skriv!
— Vad skall jag skriva?
— Det ni själv har upplevat!
— Det lönar sig inte —
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
