Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Var är vi? Var är vägen? Hon går fort, söker och drar
honom med sig.
— Är du rädd, lillan? frågar han. Intet svar. Är du rädd
för mig? Hon tiger och söker. Gör ett litet lustigt flickhopp
över diket och står på vägen.
— Jag vill inte, säger hon med bortvänt huvud.
På avstånd dånar fram en sång emot dem. En skara
ungdom tågar förbi i hastig marsch, arm i arm i breda led. Någon
klubb på lördagsfest.
I mänskor, förglömmen eder gråt, fallera,
och kommer och följer oss åt, fallera!
Se, fjärran vi gånga
att solskenet fånga,
ja, kommer och följer oss åt, fallera!
De båda unga se efter sångarna, som lika hastigt försvinna
igen.
Långt borta skymtar ett vitt ljus mellan träden. De gå sakta
dit. —
Han teg och hon teg. Vad skulle de säga varandra nu efter
detta? Allt var sagt, när hon inte ville. Det började bli tomt
och kallt mellan dem. Hon gick och lekte nervöst med sin
lilla nakna hand. Böjde alla fingrarna så långt tillbaka, att
det såg alldeles onaturligt ut. Så som endast en flickhand
kan böjas.
— Vad gör du?
Hon höll upp handen emot honom och visade sitt
konststycke :
— Kan du göra så här?
Det var något helt annat hon ville säga, men hennes ord
räckte inte till sådant. Han tog den märkvärdiga handen och
kysste den:
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
