Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som skulle göras. Han lyfte släggan med slängande armar,
taktfast, ett, två — och krossade hundens huvud.
Han var barmhärtigheten. Det fanns intet annat
förbarmande. Men de döende ögonen sågo släggan komma! Och
vi andra, vi hörde dunsen, när slaget föll; vi kände döden
och anade det förfärliga.
Ellen, kunde denna barmhärtighet ske dig nu, medan du
sover!
Detta var den nakna plågan, utan möjlighet att undkomma.
En vänlig, främmande kvinna hade på religionens vackra
bildspråk sagt henne hemlighetsfulla ord om evig vila i evig
frid. Något hade det lindrat hennes ångest. Morfinen hade
minskat smärtorna. Men nu hjälpte ingenting av detta längre.
Nu låg hennes pina naken. Religionens mysterium kunde
hon inte längre förnimma, ty det var som om örat till
yttervärlden bommats igen. Morfin och kloral — skröpliga
visdom! Som vatten försvann det utan verkan. Hon var ensam,
instängd i sitt innersta tillsammans med Dödmannen och
måste reda sig ensam med honom.
Om det finge ske nu, medan min kära sover! Nu är stunden
inne. Tiden går inte längre framåt, den stupar rätt ner och
vi glida ner i djupet tillsammans, medan skymningen flyter
ihop omkring oss som tunga vatten, sjunkande, mörka
vågor. —
Men då såg han hennes händer. Fingrarna plockade
meningslöst med näsduken. — Hon sover ju inte? — Han böjde
sig fram för att kunna se hennes ansikte i mörkret — hon
låg och spelade med tungan för att försöka blöta de
feber-sprängda läpparna. Han förstod, att hon inte sovit, att hon
legat vaken hela tiden och väntat på detsamma som han.
5. — Ko c hf Ellen.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
