Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på samma sätt, fast det märks inte så mycket, för det går
finare till. Det är nog inte bara fattigdom, det här. Det är
något annat också. Det är Gud, som far fram med oss så
här. För han finns nog, han finns, det är klart det, men hur
ska en förstå det? Han skulle ju vara god!
Mor stänger försiktigt dörren till rummet. Hon sätter fram
koppar på köksbordet och så dricka de kaffe. Barnen äro hos
grannarna.
Middagssolen lyser där ute, där våren blånar över
rödfärgade plåttak. Han sitter i tanklösa funderingar och är nära
att fråga, ska inte Ellen ha kaffe —
Allt som var hennes i deras tankar lever ännu inom dem.
Bort måste det!
Den stora präktiga kvinnan sitter mittemot honom och
blåser i sin kaffekopp. Nu vill hon något, tänkte han.
— Vi undrade, om han ville skriva annonsen åt oss?
— Dödsannonsen, ja. Men det skulle väl —
— Det är bättre vi ber honom om det, som vet precis hur
det ska vara. Vi har kommit överens om det, Andersson och
jag.
Han får penna och papper. Han anses skrivkunnig. Men
det här är inte så lätt. Hur brukar det stå? — Att vår ömt
älskade — och så vidare. Nej, så ska det inte vara. Vad angår
det världen, att hon var mycket älskad? Kort och gott: Vår
dotter Ellen avled den —
Det där ser allt bra besynnerligt ut, förstås. Bäst att fråga!
— Hur ska vi skriva?
— Han får sätta som han vill.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
